Vi har gift oss!

År 2008 så förlovade vi oss i New York. Både jag och Kakan förälskade oss i staden från första sekund, och redan då föddes en liten tanke att vi också skulle gifta oss där. Planeringen tog sen lite över ett år.

Drömmen var att vigseln skulle hållas på ett hustak antingen i Brooklyn eller mitt på Manhattan. Vi ville också att det skulle ske på kvällen i solnedgång. Om möjligt ville vi även hitta en perfekt vacker sommarkväll som låg någonstans mitt mellan en jordbävning och/eller en orkan.

Allt gick helt enligt planerna.

Här nedan följer lite information och foton från bröllopet:

- Under vistelsen i New York så bodde vi på Waldorf Astoria som var ett mycket trevligt hotell.

- Efter att ha varit i kontakt med säkert över 30 hustak, så hittade vi till sist det perfekta stället: Midtown Loft & Terrace som ligger på femte avenyn ett stenkast från Empire State Building. Terrassen ligger på 11:e våningen.

- Kyrkoherde Mona Svensson från Svenska Kyrkan i New York vigde oss. Vi älskade henne från första stund.

- Nova Catering skötte festen med beröm godkänt. Fantastiskt god mat och utmärkt service. (Att dom sen behöver en ny hemsida utan norra universums jobbigaste flash-intro är en annan sak)

- Vi hade valt “Somebody” av Depeche Mode som ingångsmusik.

- Vi gick ut till Israel Kamakawiwoʻoles version av “Somewhere over the rainbow”

- Henrik Didriksson var Best Man och framförde sin egen låt “Jag ser dig” som han hade skrivit till oss. (Ljudklipp kommer)

- Robert van der Zwan framförde Scott Matthews “Elusive”

- Efterfesten fortsatten på 230 Fifth till långt in på morgonen.

- All foton nedan har tagits av duktiga fotografen Julie Hau.

Kom igen gubbar, upp då! Skjut sen allt mot Dembo. Han läcker som ett såll!

Är ni med? Här kommer den!

Hey domar’n! Bollen bytte färg! STRAFF!

Våren kom och Bosse testade att bada utomhus hos mormor och morfar.

Så mycket energi. Så jävla tidigt. Så underbart.

Idag var det urpremiären för den 2 kilometer långa loppmarknad som hölls längs hela Hägerstensvägen i Aspudden. Att sälja var gratis och byggde på att innevånarna i Aspudden hade möjlighet att flytta sina prylar rakt ut på trottoaren till försäljning. Vi gjorde en rätt erbarmlig förberedelse och tog det som vi trodde att folk kanske ville köpa. När folk började köpa det mest otippade redan under uppackningen så förstod vi att folk verkligen köper precis vad som helst.

Loppisen pågick mellan 11 och 16 och vi gjorde åtskilliga vändor upp i lägenhet och vind för att hämta mer junk att kränga. Efter fem timmars försäljning och trevligt småprat med okända människor så räknade vi ihop 2.500:- i vinst på saker vi ändå hade tänkt slänga. Genialt!

Jag tog farväl av en stor del av min uppväxt i vinylform, men tänkte att om skivorna har stått i kartong på vindskontor i snart 20 år, så lär jag inte sakna dom i första taget.

Med en take-away-kaffekopp maskerad som rödvinsbehållare så förvandlades jag dock till en sämre och sämre försäljare ju längre dagen gick.

Pappas boxare kan flyga. Pilutta.

Vi har haft en skön sensommardag. Då det var sista dagen för Annie Leibovitz på Fotografiska muséet så åkte vi dit. Detta var en tanke som vi delade med några tusen till stockholmare. Kön utanför var säkert 60-70 meter men gick ändå rätt fort. Efteråt så konstaterade vi att Anders Petersens foton från värmland imponerade desto mer.

Igår samlades vi tre femtedelar barn med familjer på skärgårdsön för att montera upp pappas 60-årspresent. Ett otroligt mysigt dygn med god mat och dryck och bastu med bad under stjärnklar himmel. Förberedelserna sköttes under fredagen och idag prick kl. 11.00 så restes flaggstången och hissad flagga under pompa och ståt.

Skon jag växte upp i. Den enda som gällde i Dalarna under 70-talet. Bäst blev dom när man slipat ner sulorna genom att cykla och dra skorna längs asfalten. Low rider dalarna stylee.

Jag har två par kvar från tidigt 70-tal som Boxarn kommer att få ärva. Men jag köpte nyligen ett par större varianter till mig själv. Ska fan slipa ner dom efter bilen.

Morfar har arbetat med händerna hela livet, och det har kostat en fingertopp eller två.